Helgen har överlag varit ganska positiv. Efter de senaste dipparna, bland annat en muskelbristning som har tvingat mig att ta flera steg tillbaka, känns det återigen som att orken går åt rätt håll. Att humöret har förbättrats lite kan jag tacka två personer för.

I lördags eftermiddag hade jag inget särskilt för mig. Satt ute i värmen på vår veranda och lyssnade på musik. Sedan hörde jag ett svagt rop-ljud från farstun. Med headset inkopplat hade jag lite svårt att höra och jag kunde definitivt inte urskilja vem det var som ropade. Tänkte i alla fall att det förmodligen inte var någon som ville träffa mig. Kopplade slutligen ur musiken och gick in i huset – där jag möttes av Manne, en trevlig och Crescentälskande Borlänge CK-cyklist. Han hade vägarna förbi på sitt rullpass och givetvis fick det bli en fika när man får oväntat besök.

Igår morse var jag ute på promenix och mot slutet av rundan hörde jag att det kom en cyklist bakifrån. Det visade sig vara Eurosports eminenta kommentator Roberto Vacchi, som var ute på sin sedvanliga morgoncykling. Trots att jag var iförd shorts och linne (hej cykelbränna;)) – och inte MEMIL-utstyrsel – kände han igen mig. Där visade han återigen vilken fin människa han är. Mitt i sitt träningspass tog han sig tid att snacka en sväng och om det är någon som kan få en bättre till mods så är det Vacchi.

När man är nedkörd och tycker mycket känns motigt är det svårare  att uppskatta sådant som man i vanliga fall gillar, men att få prata med Manne och Roberto Vacchi gjorde mig verkligt glad=)!