Oj och oj… Idag har fröken varit utanför sin bekvämlighetszon fler hundra procent. Har cyklat Treparisco ett spanskt lopp i Pyreneerna, 85 km och drygt 1600 höjdmeter. För en medelålders knubbsäl från Sverige är inte det att leka med. Lägg till att den varit 36 grader idag och ni förstår hur hemskt detta var.

Depåstopp

Fick dessutom inte något sällskap av coachen för han skulle cykla Quebrantaheusos som är 20 mil och så där en 4000 höjdmeter. Passar på att påminna om att han är galen, om någon glömt det.

Fröken stod alltså själv och vänta på starten. Alla startar samtidigt! Bara det var skräckinjagande. Ut ur Sabinganigo var det några rejäla backar som fick fröken att fundera på varför hon gör det här. Men, efter att ha sett att några andra som klev av kändes det bättre.

Det rullade på hyfsat för fröken tills det var dags för den långa stigningen…. Det gick bra tills det var cirka 2 km kvar. Då fick fröken promenera lite. Men, hon kom upp och kunde åka in i tunneln och sedan var det depå. Efter depån kom en magisk nedförskörning. Till nästa prövning… Backen upp från Fiscal till en lååååång tunnel genom berget.

Fler än fröken som gick

Solen stekte på backen, kilometer efter kilometer med snittlutning på 8%. Det är grymt med andra ord. Fröken och fler andra kliver av och går. Då kommer en pigg ung spanjor och ERBJUDER sig att hjälpa fröken. VA! Hur galet är inte det? Han puttar fröken ett par hundra meter och efter att ha tragglat resten av backen själv når fröken ÄNTLIGEN tunneln. Det är 2,5 km slakmota i kyla utan sol. Det är kort sagt HIMMELSKT. Första gången fröken tycker en slakmota är himmelsk.

Fröken blir pigg igen i tunneln (ja, vet det låter osannolikt) och efter tunneln är det mest utför och plattmos. Det är nu coachen kan vara stolt över fröken. Hon tar häng på en spanjor och kör om massor av folk som inte vågar släppa på utför och hon orkar dessutom hänga spanjoren när han plattmosar i drygt 30 km i timmen. Utom honom och den snälla unga spanjoren hade fröken inte kommit in på 5:02:36. De är frökens HJÄLTAR.

Det finns fyra fantastiska saker med dagen (inget är frökens cykling):

  • Landskapet vi åkte i (fantastiskt vackert)
  • Alla människor efter vägen som jublade och hejade på (helt galet)
  • Alla snälla medcyklister
  • Sist men inte minst…. 85 km på helt bilfria vägar. Alla vägar var avstängda för trafik, samma sak för coachen som cyklade 20 mil.

Coachen går i mål

Får väl avsluta med att säga att fröken är stolt över coachen idag. Han fick guldmedalj, dvs han klarade en viss tid i sin åldersklass. Inte illa.