Redan förra sommaren bestämde jag mig för idrottstränarutbildningen i Falun, men då fick plugget vänta pga sjukdomen. Nu när antagningsbeskedet har kommit står det klart att det blir idrottstränarprogrammet from denna höst.

Som en del av er redan vet är jag sedan tidigare utbildad ekonom (kandidatexamen i företagsekonomi). Dock har jag bestämt mig för skippa denna karriärsbana. Under Uppsalatiden hade jag till och från planer på att hoppa av – utan att våga följa mitt hjärta. Jag tänkte att ekonomi säkert skulle bli bra, en trygg och bred utbildning liksom.

Förra årets utbrändhet var onekligen ett uppvaknande på flera plan. Bland annat fick det mig att fundera på vad jag värdesätter och finner glädje i. Jag kom fram till att en framtida månadslön på 50-60 tusen var helt ointressant – om jag inte trivdes med mitt jobb. När jag tänkte tillbaka på Uppsalatiden fylldes jag av värme när jag erinrade mig fredagsmornarna på Campus1477. På med cykelstället, peppa deltagarna genom 45 min spinning och motta feedback och frågor efteråt. Jag såg aldrig spinningledandet som ett jobb eftersom det handlade om genuin glädje – inte tråkiga förpliktelser.

Jag har funderat på sjukgymnast, dietist, PT etc, men slutligen fastnat för idrottstränarprogrammet med inriktning prestation på Högskolan Dalarna. Dels vill jag gärna bo i Falun/Borlänge och dels har jag flera bekanta som har pratat väl om denna 3-åriga utbildning.

Det ska bli riktigt roligt att komma igång med studierna till hösten=)!