Helgen är så till ända racemässigt. Två race, två genomkörare – ett med uselt resultat (DNF pga felkörning) och ett med gott resultat. Dagens genomkörare bestod av St Jude Medical-ronden, ett motionslopp på 140 km som lockar skapligt med tävlingscyklister och andra snabbisar här i Uppsala med omnejd. Det artade sig så pass att jag och ”Prejjan” gick iväg med 27 km kvar och denna utbrytning höll hela vägen till Bälinge. ”Seger” med andra ord för oss=).

 St Jude10

Med dagens utbrytarplaner fick det bli bil t/r till Bälinge. Hade inte varit helt pigg efteråt på att hoja tillbaka till stan…

St Jude

Tummen upp vid starten, att cykla är ju kul=)!

Blandad kompott

Dagens lopp innehöll verkligen det mesta, både vad gäller intensitet och väderlek. Körningen bestod av allt ifrån utsiktslösa attacker till att sitta i svansen och rapa medan man knaprar i sig bars. Vi hann knappt ut ur Bälinge innan mosandet började. Först ut var Lövgren som stampade till och fick lucka inför den samlade paparazzi-kåren;). När sedan tempohästen Johan Eriksson – sin vana trogen – gasade på för utbrytning var jag inte sen att nappa på att gå iväg. Denna utbrytning höll ”nästan”, vi hade bara behövt hålla i 135 km till=). Får skylla på att starke lagkamraten Jonathan hämtade in oss, med hela klungan på rulle. Vad är det för team mate som kör in en när man är loss;)?

Första 3-4 milen var tuffa, eller jag tyckte i alla fall det. Det var överlag mycket trissande och attacker hit och dit. Jag själv fick tagga ned lite, hade verkligen inte pallat att hålla på så 10 mil till. Fram till mil 11 sedan var det egentligen överlag ganska snällt, man fick återhämta sig och få många tillfällen att fylla på med energi och vätska. Snällt var det däremot inte för Henke och Jordan, som precis som förra året dunkade en megalång utbrytning på galet många mil. Strongt grabbar! Och Johan var typ med så fort det vankades utbrytning också.

Ute på 272an fick vi äntligen rätt bra hjälp av vinden och med en belgisk kedja kunde vi (ca 10-15 pers) jaga efter utbrytarduon. På de långa raksträckorna såg vi till slut dem och avståndet minskade. Dock behövde vi aldrig jaga ikapp hela vägen, utan de missade högeravtaget ut på småvägarna. Bara för att jag körde fel på tempot igår så behöver ni ju inte härmas…;) Jaja, därmed blev vi i den allt mindre klungan först på loppet. Som en liten lärdom från gårdagen hade jag faktiskt läst på bansträckningen för dagen. Skulle väl inte behöva köra fel i och med att jag hojat St Jude tre gånger innan, utan snarare för att pejla in färdriktningen i förhållande till vindprognosen (viss lärdom av vindmisären på Östgötaloppet). Helt riktigt erhölls viss hjälp av vinden på småvägarna och med 25-30 km kändes det möjligt att sy ihop en utbrytning. Ska man attackera med någon slags ambition att fixa det hela vägen bör det ske i medvind – i alla fall inte i motvind. Jag är verkligen inte kapabel att gå iväg med någon annan i rak motvind och ställa av 10 andra gubbar, det finns inte på kartan!

Utbrytning

Läget kom när Fredrik Preinitz hamnade lite framför resten av gänget. Har hojat med ”Prejjan” två gånger tidigare under veckan och kunnat konstatera att han är STARK så tänkte att han är rätt man att ha med sig i en utbrytning. Jag gasade på upp till honom och han var helt med på noterna. När vi märkte att inte någon annan direkt följde fortsatte vi trycka på och dela på dragjobbet som ett partempo. Kilometer efter kilometer går och när man checkar läget bakåt med jämna mellanrum såg det bra ut. Bara att fortsätta mata på och förhoppningen att faktiskt hålla till Bälinge växte alltmer. Känslan när vi rullade belgiskt ute på 272an var att det fanns en del mosiga ben i gänget och jag själv ska inte sticka under stolen med att jag inte kände mig helt tipp topp. Det kändes som att det inte skulle finnas så många med kräm kvar i påkarna att verkligen sätta upp tempot rejält i klungan. Oavsett om det skulle hålla eller ej gav det kanonträning att gå loss och skulle det hålla vore det såklart ännu bättre och roligare=).

Innan målgången i Bälinge hanns det med krampkänningar, vind i de flesta riktningar och ett par skurar med hagel/snö. Vettefan vad det var för nederbörd, reflekterade mest över att vädret var kallt och ogästvänligt samt att man snorade i aeroposition på sin absoluta limit. Med någon mil kvar bestämde vi oss för att verkligen lagköra hela vägen in och inte attackera varandra eller spurta om det. Visst kunde vi ha lekt Tour de France – på ett motionslopp – när det stod klart att vi skulle greja det, men till vilken nytta? Med blött underlag, ett par halvknixiga kurvor inåt Bälinge samt trötta kroppar och knoppar kändes det bara dumt och riskabelt att battla om det. Dessutom tycker jag att det är rätt coolt och gentlemannaaktigt att korsa mållinjen ihop.

 St Jude2

Trötta grabbar efter målgången…

St Jude3

St Jude7

Det var ett sant nöje att parköra med ”Prejjan” och skoj att det höll. Eller nöje och nöje, det var sjukt jäkla jobbigt och så men vad jag menar är att det är kul att hoja med starkingar och att dela på bördorna på ett bra sätt. Vi fick till lagom långa förningar och växlingarna kom automatiskt, man behövde aldrig vinka fram liksom. När man kände sig lite återhämtad bak på rulle och märkte att trampandet började bli stumt där framme var det bara att gå fram och avlasta. Hatten av ”Prejjan”, det gjorde du förbaskat bra=)!

 St Jude5

Fika efteråt och rensning av medhavda bars som inte slank ned under loppet. Tack till arrangören CK Uni för loppet, fikat och skyltningen runt som gjorde att inte ens virriga jag hojade fel;).

Som den egentliga wheel suckande spurtare jag är får jag passa på att leka utbrytarkung när det inte är officiella tävlingar och när galet åkstarka herrar som Staffan, Kalle och hela Södertälje-gänget inte är med. Men vem vet, jag kanske fick mersmak av utbrytningar och vill ha mer av den varan framöver. Får jag läge att gå iväg med Anders Olsson på onsdagens TCT så why not? Eller så käkar jag bars på rulle fram till spurten, det är också ett alternativ. Taktiken är oklar, det enda som är klart är att jag inte skulle ha något emot att vinna vid Långsjön;).

St Jude4

Dessa två rutinerade cykelherrar, Leif och ”Peps” lockade med mig till Max efteråt.

St Jude6

I dessa ortorexi-debatterartider bjuder jag på dagens lunchbild.

St Jude11

Hade redan på förhand en bärsa och Ben&Jerrys hemma. Villkoret för att få knäppa dem ikväll var att köra bra på St Jude och tycker att det gick såpass att jag gjort mig förtjänt av detta. Ser med spänd förväntan fram emot att testa B&J:s Greek Style, är den månne i klass med favoriten Strawberry Cheescake=)?