Ja, kvällens bantävling var sannerligen en chock för de stackars påkarna. Att gå från grundträning med tröskelintervaller som röd tråd till att avverka fem velodromdiscipliner – alla med massa syra som röd tråd – kändes på!

Tidslopp (3 varv)

Tävlandet inleddes med 570 meter med stillastående start. Fram åkte startmaskinen, en helt ny bekantskap för mig. Kände skepsis inför detta och såg framför mig att den inte skulle fungera eller att jag tajmade starten fel. Tänk om jag skrotar i starten liksom!? Dessutom ställdes jag mot översnabbe David Mayer och började grubbla över att min urusla start skulle resultera i att han skulle kunna köra om mig på tredje varvet, synnerligen pinsamt i sådana fall.

Idel negativa tankar – och hur gick det då? Skit, såklart! Starten var kass, jag spände mig i åkningen och på tredje varvet sade benen ifrån totalt. Näst sist på grenen. Med mindset som en förlorare blir man även en förlorare…

Scratch

Nästa disciplin var scratch, som är precis som ett linjelopp. 24 varv och först över mållinjen vinner, inga konstigheter. Gick in med inställningen att köra energisnålt och förlita mig på spurten i slutet. Om de andra ville attackera i början fick de väl göra det medan jag hade målsättningen att mest sitta med och bevaka. Försökte hålla mig kring plats 3-5 och tyckte att jag fick den resan som jag ville.

Med ett par varv kvar stack starkingarna Petter Mattsson och Oskar Djärv. Vi andra kollade mest på varandra och det blev aldrig någon organiserad jakt. Ett tag var jag lite frestad att försöka attackera från klungan, men tack och lov lade jag band på mig själv. Istället var det Jonathan Bejmar som skruvade upp farten och jag var inte sen med att hänga på. Fick streta på från hjul och väl på upploppet kunde jag spurta förbi för att bli trea.

Poänglopp

40 varv och spurt vart femte varv – som upplagt för en redig mjölksyrafest! Hade, efter tidigare väggningar på denna gren, en plan att öppna lite avvaktande. Den taktiken gick väl sådär. När Viktor Lundmark attackerade inför första poängspurten ville jag också vara med i leken. Jag tog hjul och lyckades sedan bärga första spurten. 3 poäng in på kontot och en början på en rejäl syraansamling i påkarna…

De kommande spurterna hade jag varken kraft eller position för att kunna göra upp om poängen. Fokus endast på att sitta med och försöka återhämta sig. Benen vaknade ånyo till liv och när Petter Mattsson, en vass rackare på poänglopp, attackerade gick jag med. Led (som alltid) på hans hjul, men kunde precis svischa förbi på upploppet och plocka en ny trepoängare. På den efterföljande spurten blev jag tvåa och i samma veva checkade låren ut. Helt tvärslut fick jag ägna resten av loppet åt att mest sladda där bak och för allt i världen inte bli varvad. Mina kraftansträngningar räckte i alla fall för att bli tvåa på poängloppet bakom Petter. Tror nästan att det är min bästa placering på poänglopp så det får jag förklara mig nöjd med!

Eliminering

Elimineringen är den gren som fordrar bäst placeringsförmåga och smartness för att inte bli den som åker ut när det ska spurtas vartannat varv för att inte bli sist. Jag strävade efter att alltid sitta med långt fram, gärna med en framför och fritt spelrum uppåt i banan. Tills vi var 5-6 stycken kvar tyckte jag mig ha okej kontroll på läget. Dock blev mjölksyran alltmer påtaglig och när jag kom jämsides med Petter – och hade Oskar och ”Crosstompa” en bit längre fram – fanns det inget mer att ge. Fick erkänna mig besegrad som grenfyra. Hatten av för Petter Mattsson som återigen var bäst, men även cred till cykellegenden Tommy ”Crosstompa” Johansson som positionerade sig helt enligt skolboken hela tiden.

Förföljelse (3 km)

Nej, inte att plåga sig mot klockan med fyra tuffa grenar i benen, var min känsla inför avslutningsloppet. Lade ribban lågt mentalt och satte målet att inte komma sist. Ställdes mot biffen Stefan Ljungberg, som enligt säkra källor drar riktigt respektingivande watt på sin Monark. Jaja, jag var åtminstone utrustad med tempobågar och en vilja att inte bli omkörd i heatet.

Gick ut behärskat och siktade på att kunna stegra farten de sista 5-6 varven. När jag inte såg till Stefan började jag grubbla lite över att han var på väg att köra om mig. Nejdå, slutligen kunde jag se honom på rakan, knapra in och passera med ett par varv kvar. Fortsatte att mata hela vägen in i kaklet och noterade 3.59 (snittfart på 45,8 km/h). Är jättenöjd med hur jag disponerade loppet, att jag äntligen hittade ett flow på förföljelse och att jag högst överraskande blev trea på grenen bakom Petter och Jonathan.

Tack till Velodrom CK och alla härliga funktionärer som möjliggör dessa roliga velodromrace!

IMG_5730

Håller hårt på pizzatraditionen efter cykeltävlingar! #tjockisspurtare