Halsen är på bättringsvägen, men någon träning blir det ännu inte. Även om det är tråkigt att tvingas till passivitet känner jag ingen oro alls inför kommande tävlingar.

Idag är det fjärde raka träningsfria dagen. Jag hade vissa förhoppningar om att kunna gymma idag, men i och med att halsen inte är 100% känns det dumt att stressa igång fysen. Dels vill jag inte riskera bakslag och dels tycker jag att det är förbannat tråkigt behöva bromsa mig själv i gymmet. Om jag inte kan genomföra ett meningsfullt pass med fina övningar såsom knäböj och marklyft kan jag lika gärna skippa träningen.

Vissa skulle kanske deppa över denna sjukdom, men av erfarenhet vet jag att man tappar mindre än man tror av att vara förkyld. Givet att aptiten och den allmänna orken är okej under tiden är det inget stort bekymmer att vara krasslig i 3-6 dagar. Det lilla som jag tappar i form och blodvolym kommer jag ha igen via ökad motivation och bättre förmåga att absorbera träning av denna sammanhängande vila.