Jag fick bläddra långt tillbaka i träningsdagboken för att hitta senaste gympasset. Det var för 2,5 månad sedan, tydligen. Idag ville jag i alla fall känna in vad kroppen och knoppen skulle tycka om lite styrketräning. Styrkan var – av naturliga skäl – obefintlig, men kul var det allt=).

De gånger jag försöker mig på lite träning nu har jag egentligen bara två målsättningar:

1)      Passet ska vara så snällt att jag inte får totalt trötthetsbakslag efteråt.

2)      Det ska vara roligt.

Hela elittänket – alltifrån att ha långsiktiga tränings- och tävlingsprogram till att genomföra ”grispass” – finns inte på kartan. Förra veckan kunde jag för första gången på två månader light-träna utan att bli helt utslagen, vilket jag är jäkligt glad över. Jag vill att orken ska fortsätta i rätt riktning och enda chansen till framsteg är att tänka både på hur de fysiska och mentala energinivåerna påverkas, de få gånger jag tränar.

Nu när det är dassigt väder skulle jag exempelvis kunna sätta mig i verkstaden och nöta trainer. Fast nej, det är inte ett alternativ. Med största säkerhet skulle jag pressa mig för hårt (hej utslagen resten av dagen) samt att jag skulle lacka ur på tristesstrainern, inte bästa lösningen direkt för att återhämta sig från utbrändhet…

bild 1

Välrustat med hantlar…

bild 2

…och även de starkaste bör hitta tillräckligt tunga hantlar=).

bild 3

Bra hörna för bålträning med både pilatesbollar och kettlebells.