Har inte mycket att klaga över på dagens distansande. Trevligt sällskap, snälla vindar och mestadels otrafikerade vägar. Till det positiva lägger jag även ett härligt fikastopp i Ludvika och ett lagom tempo hela passet. Det perfekta distanspasset för mig är att komma hem med känslan att jag hade pallat någon ytterligare timme. Precis så kändes det idag.

När det kommer till distanspass har cykelfolk verkligen helt olika preferenser för hur ansträngningen ska vara. Min erfarenhet är – paradoxalt nog – att det överlag blir ett behagligare tempo ihop med elitcyklister än motionärer. Tävlar man regelbundet hävdar man sig genom att prestera på race – inte genom att trissa farten, ställa av klubbkamrater och sätta egenvärde på snittfarten. För mig handlar distansträning om följande:

  • Ett pass på ca fem timmar
  • Pulszon 2
  • Vara på behörigt avstånd från ”hammaren”
  • Några skyltspurter är det mest ansträngande, annars lugn och skön cykling
  • Att få umgås med trevliga medcyklister
  • FIKA – såklart=)!

Jag tror definitivt att långpassen behövs för att bli en duktig cyklist, men samtidigt tror jag att de högintensiva passen betyder ännu mer för att utvecklas fysiskt. Ska man kunna köra sina fyror, trösklar och träningsrace med kvalité och motivation kan det vara en bra grej att inte tömma sig totalt på distansrundorna. Det kräver sin återhämtningstid efter att man har väggat och personligen känner jag inget större sug efter cykling om jag har gått mig helt tom och fått vingla hem de sista milen…

IMG_4742

När jag mötte upp Boddan i morse var det stillsamt i Torsång och älven låg spegelblank

IMG_4746

Var detta distanspass endast uppvärmning inför race för Preben eller har velodromsnabbingen varit till en vindtunnel och testat att denna nummerlapp ger aerodynamiska fördelar?

IMG_4748

Dagens stora frågeställning: smörgås eller bakelse? Eller varför välja – jag kör båda!

IMG_4749

Fick ihop 15 trevliga mil med Preben, Boddan och Johan