På söndag vankas det tävling igen, första loppet på en månad. Jag har nämligen bestämt mig för att köra Värnamoloppet, ett race som kommer bli betydligt mer utmanande än vad jag först trodde.

Att det skulle bli tävlande nere i Småland var på intet sätt planerat. Vanligtvis nöjer jag mig med att ställa upp när det är Seniorcup, men nu när jag fick möjlighet att åka och bo med Jimmy Bodin kändes det klart lockande att hänga med. Gjorde i sedvanlig min anmälan i IndTA – lyckligt ovetandes om motståndet.

Nu har det visat sig att senior och elit kör tillsammans och bildar en stor klass. Elitstartfältet är onekligen starkt, främst för att Team Tre Berg-Bianchi kommer till start med sex åkare (Gingsjö, Wetterhall, Balck, Gustavsson, Magnussson och Alexander Karlsson). Jag tar för givet att dessa starkingar kommer ha målsättningen att spränga fältet totalt medan vi andra, realistiskt sett, får satsa på att bli best of the rest. Att ställas mot så duktiga cyklister gör mig faktiskt mindre nervös; vad kan jag förvänta av mig själv liksom? Det är inte direkt så att jag tror på en utbrytning tillsammans med svenske mästaren Alexander Gingsjö och urstarke Wetterhall. Skulle jag ens försöka skulle det sluta med att jag ligger och spyr i diket efter ett par minuter… Nej, det enda jag förväntar mig är att få en rolig helg i Värnamo.