Idag var jag uppe på hojen igen efter kraschen på Velodrom GP i söndags. Var lite osäker på hur det uppskrapade benet skulle kännas, men märkte snart att det inte var några större problem att trampa på. Det som ska lösas nu är att få fram en ny ram så fort som möjligt.

IMG_4518

Omplåstring innan avfärd. När jag bara går hemma får det vara helt öppet för att påskynda läkningen.

IMG_4520

Till min stora glädje stramade det inte så mycket över såret ute på rundan. Blev en tur på drygt 40 km, här längs med Dalälven i närheten av kanotstadion. Min vana trogen hade jag ingen plan för passet, utan det blev en impulsiv mix av rull, gasa i någon backe och dra tröskel på platten. I och med att det gick förvånansvärt bra lutar det nog åt att köra TCT imorgon, mest för att underhålla tävlingsformen och för att de träningstävlingarna är så roliga. Har inga som helst förhoppningar i och med att jag precis har kraschat och ej har min ordinarie racer.

IMG_4522

4-årige lillbrorsan märkte direkt att det inte var min vanliga hoj som jag kom hem på. Jag passade på att fråga om Carl också ville ha en racer – och visst ville han det! Hans drömcykel ska vara röd och ha eldflammor=). I väntan på leverans av en ny ram lånar jag farsans racer, en aluminiumhoj med 105-grupp. Inledningsvis kändes den väldigt ”komfortig” (läs kort och upprätt) samt att jag saknade spurtknappar i bocken, men tyckte i alla fall att vi fann varandra efterhand. Det viktiga nu är att jag har något att trampa på så att jag inte tappar flåset till kommande race.