Tävlingshelgen är inledd – och vilken trevlig inledning! Trea på Södra Hestra Sparbanks GP, min första pallplats någonsin på en officiell landsvägstävling. Friskt vågat, hälften vunnet beskriver sista kilometern.

Jag hade en glasklar plan för dagens GP, att sitta med topp fem genom de två sista kurvorna. Som banan såg ut var det en förutsättning för att kunna aspirera på topplatserna.

Med platt banprofil och få svåra kurvor blev farten hög från början, bland annat genom juniorerna från CK Trampen (vi körde med juniorer och HSport). Kände att det fanns power i påkarna för att gå med i tempoökningar samt sitta långt fram i fältet. Höll ett extra öga på Adam Axelsson, ledaren av Seniorcupen, samt manskapet från Aktivitus, dagens största lag.

In på sista varvet var jag ej helt tillfreds med att sitta kring 15-20:e plats. Skulle det bli samma visa igen, att jag blir instängd och riskerar att bli indragen i en krasch? På den bortre raksträckan var det full satsning för att avancera. Körde hårt och genom den tväraste kurvan, med dryga kilometern kvar, var jag framme i spets. Inte optimalt med vind på näsan, men bättre det än att sitta isolerad i smeten!

Det blev en rejäl fartökning från en Aktivitus-cyklist och här fick det bära eller brista. Jag bestämde mig för att gå med – med mjölksyra på köpet. När han såg att jag ej var en lagkamrat (de hade planerat för spurtuppdrag) attackerade han inför avslutsningskurvorna. Jag fick jobba för att hålla hjul och inte ens tänka tanken att röra bromsarna genom svängarna. Planenligt var jag med där framme inför upploppet. Dock skulle det bli jag som fick dra igång spurten med ganska långt kvar till mållinjen. När jag gick all in var jag tillfälligt först, men dessvärre gav jag i samma veva uppdrag åt en Lunedi-åkare samt Adam Axelsson. Dessa herrar blev etta respektive tvåa och trots toktrötta ben kunde jag hålla tredjeplatsen tack vare att klungan sprack av på upploppet.

Med facit i hand skulle jag kunna vara kritisk för att jag fick dra igång spurten och därmed var chanslös för segern. Jag väljer dock att se det tvärt om och vara glad för att jag körde offensivt sista kilometern. Nu fick jag fritt spelrum, gav den sena attacken chansen och slapp sitta mitt i smeten och se på medan det spurtades framför. Fick ett kvitto på att dagsformen är god. Hårdkörningen på slutet hade jag aldrig pallat med risiga ben och i spurten hade jag förmodligen klappat igenom helt.

Ikväll kan jag gå och lägga mig med en god känsla och veta med mig att formen finns där inför morgondagen. Har en plan för Västboloppet också och nu är det bara att hoppas att ben och skalle finns där för att följa planen i praktiken.