Jag kan det här med att bli trea vid det här laget. Tredjeplats återigen, denna gång på Sista Chansen. Det ger följande resultatrad för de fem senaste seniorloppen: 3-14-3-3-3.

Detta race var en ny bekantskap för mig, men hade i alla fall frågat runt bland cykelkompisar och kollat gamla resultat för att få en uppfattning om vad som väntade. ”Kavade däck”, ”krascher”, ”det spricker av” och ”Erik Eriksson kör alltid bra där” var några av kommentarerna. Jag ville ju såklart inte bli indragen i någon olycka och gärna vara med i tätgruppen så hade all anledning – som alltid på GP – att hålla mig långt fram.

Som brukligt var det junisarna (senior och junior startade tillsammans) som satte upp farten och inledningsvis var i stort sett hela topp tio juniorer. Dock var det en senior, starke Andreas Hertz, som kom iväg och skapade sig ett försprång på 15 sekunder. Tempomosaren Mats Nygren tryckte på flera gånger om, men efter att ha vunnit veteran-NM med fyra minuter var det ingen som ville ge honom något utrymme att soloköra. Det var väl främst Nygren och några juniorer som attackerade ibland, men snart hade fältet gått ihop igen.

Precis som på gårdagens benväckning kändes påkarna rappa och testade någon gång att öka på farten uppför för att om möjligt skapa en mindre grupp bakom soloutbrytaren Hertz. När det inte gav något fick resten av loppet handla om positionering och att komma fräsch till uppförsspurten.

In på sista varvet satt jag som jag ville i klungan och inför de fyra sista kurvorna gick jag fram i spets för att kunna ta egen linje och undvika strul. Kom först in på det långa upploppet och slog av åt sidan för att få något hjul att gå på. Fredrik Jansberger, tvåan i Seniorcupen, svischade förbi och jag ville helst av allt komma in på hans rulle. Problemet var att det kom cyklister överallt och innan jag hade fritt spelrum blev det en axel-mot-axel med en annan cyklist. Förra året hade jag fegat i det läget. Nu kände jag mig tryggare i situationen och kunde klämma mig fram som ville. När spurten var igång fick Jansberger 2-3 meter och oavsett hur mycket jag tog i kunde jag aldrig utmana riktigt i målbacken.

Som Seniorcupen ser ut hade det såklart varit bra att slå Fredrik Jansberger, men han var helt enkelt vassare i spurten. Inför Anundsloppet – sista cuptävlingen – har jag dock fortfarande chansen att bli tvåa i sammandraget om allt går min väg.