Helgens första race bestod av SMACK-tempot i Odensala på 30 km. Körningen kändes helt okej, ett steg i rätt riktning i alla fall jämfört med senaste tempoloppet. En liten detalj bara: jag lyckades med konststycket att hoja fel och således kunde jag inkassera årets första DNF.

SMACK 3e maj3

Daniel lever efter devisen ”think outside the box” och testar att vända på hjälmen=)

SMACK 3e maj

Är man tempokung som Staffan Arvidsson är man rustad med två tempojonnar, en för att värma på och en för själva racet

Oflyt och oskicklighet

Jag kan säga att jag hade väldigt stor respekt för distansen i och med att jag aldrig har kört tempo på mer än två mil. När man mosar på sin limit gör en extra mil STOR skillnad. Dessutom hade jag inga höga tankar om min tempoförmåga efter alldeles för lite TT-träning och en rätt medioker insats på Sjöås-tempot i början av april.

För att inte vara tokslut efter halva distansen, vilket jag brukar vara på tempon, bestämde jag mig för att gå ut väldigt försiktigt. Det var jäkligt frestande att bomba på i medvinden, men jag påminde mig flera gånger om att det skulle straffa sig i slutändan (döda ben + motvind på hemvägen = sopdålig fart). Höll mig stabilt under tröskeln och i nedförskörningarna försökte jag spara på krutet för att ha till sista milen.

Sedan hände det som inte fick hända. Ser på håll ett par flaggvakter och snart har jag två bilar strax framför mig som jag behöver bromsa in ganska rejält för. Hamnar skymd bakom bilarna och uppfattar inte att flaggvakterna vinkade för högersväng. Jag trodde bara att de stod där för att varna bilar som kom från höger så jag mosade vidare.

Kilometer efter kilometer avverkades och avsaknaden av funktionärer längs vägen gör att jag börjar ana oråd. Det faktum att jag inte heller möter några andra tävlande får mig att inse att jag måste ha kört fel. Lagom skoj! Vad göra i detta läge? Kunde antingen ha satt mig ned i diket och gråtit en skvätt över min otur/klantighet för att sedan rulla tillbaka i fikatempo eller se till att skramla ihop 30 km finfin träning, om än med egen vändpunkt. Det är klart att den riktiga gnistan försvann lite när jag insåg mitt misstag, men försökte i alla fall så gott jag kunde att trycka på skapligt. Sparkörningen första 15 km gjorde att jag hade ganska bra kräm i påkarna i motvinden på hemvägen. Kunde öka på ansträngningen successivt och för första gången någonsin kände jag vid målgången att det faktiskt fanns lite mer att ge. Jaja, skön känsla att ha disponerat krafterna helt okej och till nästa gång vet jag att det går att gå på lite mer redan från början.

 SMACK 3e maj2

Högre klass på cykelbrännan än lokalsinnet!!

Men alltså, vad ska man säga om att jag hojade fel!? Tänkte på förhand att tempo inte ska vara några konstigheter att hitta på så jag checkade inte PMet med bansträckningen. Det är ju ofta bara raka spåret med vändpunkt och om det är något avtag så står det flaggvakter liksom. Olyckligt att bilarna framför gjorde att jag inte uppfattade högeravtaget, men samtidigt är det ingen slump att det drabbar just mig. Starkt lokalsinne är väl inte direkt mitt signum och egentligen skulle jag väl behöva en fet GPS-display – med tillhörande kvinnoröst som säger: ”sväng höger om 200 meter”.

 SMACK 3e maj7

En mycket väntad pall. Etta Alexander Gingsjö (Södertälje), tvåa Staffan Arvidsson (UCK) och trea Edvard Wendelin (Valhall) . Foto: Karl-Axel Zander

Imorgon är det nya tag på St Jude, 140 km motionslopp. Börjar tveka på min förmåga att gå iväg på utbrytning. Inte främst för att jag inte skulle orka det, utan för att jag skulle köra fel om jag ligger i spets;).

SMACK 3e maj6

Går för syreupptag á la Tony Martin med rödbetsdricka. Räknar med tröskelwatt på 450W imorgon på St Jude efter denna laddning;).

SMACK 3e maj5

Förberedd för kvällens middag som kommer bestå av fetaost- och tomatfyllda kycklingfiléer som går i ugnen på en bädd av bladspenat.