En sak som jag har utvecklat den här säsongen är de lugna rundorna, alltså rena återhämtningspass. Jag tycker att det har varit väldigt välgörande både fysiskt och mentalt med 1-2 chillpass/vecka för att ladda på batterierna inför tuffare utmaningar.

Inom cykling finns det en generell träningsprincip som säger att man antingen kör kort och hårt eller långt och lugnt. Det är en bra tumregel – när man ser till fysisk utveckling. Dock är det inte hållbart att sträva efter progression sju dagar i veckan. Nog så viktigt är att man tillgodoser sitt behov av återhämtning och vila också. Att vila behöver inte vara att spendera precis hela dagen på sofflocket, utan det kan lika gärna handla om att träna riktigt lugnt någon timme. Bara glid ut en sväng, gärna med sällskap och en fika längs vägen, för att ha det gött och hålla igång blodcirkulationen. Jag upplever att den typen av cykelrundor ofta har varit bättre som återhämtning än att ta helvila – givet att man kan konsten att hålla igen. Dessa pass handlar inte om Strava-KOM:s, skyltspurter eller att ställa av allt och alla (inklusive sig själv), utan det är lugn och städad cykling från första till sista tramptag.

Dagens ursprungliga plan var att simma, men med strålande solsken och höstens allra vackra färger utomhus kändes det betydligt mer lockande att hoja en sväng istället. Det blev fem sköna mil norr om stan (Sundborn, Toftbyn, Varpan mm). Efter löpning igår och gym i förrgår kändes det i påkarna att det var ett lugnt pass som behövdes…

IMG_5561

Vacchi-inspirerat kort i form av ””Skuggis”

IMG_5562

Ett par kilometer fin och trevlig skogsväg utanför Sundborn

IMG_5565

Framme i Toftbyn. Att cykla vattennära gör något extra för det inre lugnet, tycker att det är härligt att hoja längs med sjöar och älvar!

IMG_5567

Fina vyer på väg till Österå

IMG_5570

Åter i Falun