Min träning ser annorlunda ut jämfört med 2014, både vad gäller träningstänk och mängd. Jag pressar mig inte på samma sätt, låter lusten styra och i träningsdagboken blir det tydligt att jag inte håller på med periodiserings- eller toppningsupplägg längre. Kanske att jag missar de absoluta formtopparna, men å andra sidan presterar jag jämnare, är snällare mot kroppen och mår gött av cyklingen – det är det viktiga!

IMG_4816

2014 års översikt…

IMG_4815

…Och här 2015. Man behöver knappast vara utbildad träningsfysiolog för att kunna dra en del vettiga slutsatser om träningsmängden de respektive åren

De tidigare tävlingssäsongerna har jag mixtrat med träningsvolymen hit och dit. Dels i tron att jag skulle utvecklas maximalt fysiskt och dels för att boosta formen inför viktiga race. Att ha 30-timmarsveckor utomlands, dra av distansblock med 3-5 raka långpass eller periodisera enligt melodin med lätt, medel och hård vecka var liksom inga konstigheter på den tiden. Nu ska jag inte sitta här och säga att alla sådana upplägg är skit bara för att fjolårssäsongen blev ett fiasko. Såklart att periodiserande kan vara klockrent, om man hittar balansgången mellan belastning och vila.

Nu blir det alltså inget varvande av veckor på alltifrån 5 till 25 träningstimmar. Nej, nu är timmarna istället jämt utspridda över året. När det vankas tävling blir det lite extra vila och större fokus på högintensiva intervaller, men annars har träningsveckorna liknande struktur. Det som anger ramen för varje vecka är två vilodag och att det räcker med ett distanspass. I övrigt är det väder, humör (och bra fikaställen) som styr fysen. Att det i regel har landat på 40-50 timmar/månad är inget som jag har spikat på förhand. Jag ser inget egenvärde i att det ska bli si eller så många timmar, utan det handlar snarare om att trivas med träningen och aldrig bli riktigt nedkörd.

I september avgörs Seniorcupen med tre deltävlingar (Tre Berg GP, Sista Chansen och Anundsloppet) på nio dagar. Som fyra i cupen – med andraplatsen inom räckhåll – vore det kanske frestande att planera kommande månad för att komma i kalasslag. Dock är jag inte ett dugg sugen på träningsveckor med 20-25 timmar, att avverka långpass med redan slitna ben och öka risken för sjukdom. Jag kommer trumma vidare med nuvarande koncept, underhålla tävlingsfarten på TCT och ha roligt på hojen. När det väl är cuptävlingar får det gå som det går. Det enda som jag vet på förhand är att jag i alla fall inte kommer DNF:a på grund av slitna ben.