Kvällen kommer spenderas på samma sätt som jag brukar spendera onsdagarna, nämligen med att köra TCT. Ikväll är det dags för Fågelmyrabanan, en bana som jag gjorde bort mig på senast det begav sig.

Jag brukar säga till folk att TCT är de roligaste loppen som finns, till och med roligare än att dra iväg på officiella race. Att få mjölksyran, attackerna och allt eftersnack (läs bortförklaringar) utan att behöva resa iväg 30 mil, fixa boende och betala startavgift är helt enkelt klockrent. Varje onsdag från och med maj till slutet av september får vi som är medlemmar i Borlänge CK ta del av detta.

Efter totalt fyra race – och ännu ingen seger – bjuds det ikväll körning vid Fågelmyra. Kan inte påstå att det är min favoritbana direkt, tycker det är lite småtradigt att åka upp och ned till sopstationen massa gånger. Apropå sopigt ska jag berätta vad som hände för två år sedan när jag var med vid Fågelmyra.

Efter att veckan innan ha vunnit vid Långsjön, min första TCT-seger, var väl självförtroendet på topp. Tyckte att benen kändes fina för dagen och när jag upplevde att det var för lite action i klungan tog jag saken i egna händer och stack iväg solo. Flöt på bra och såg bakåt att det jagande gänget inte tog in nämnvärt. Gött, det här tar jag, tänkte jag. Gjorde segergest – varpå Pär Lundmark, stans cykelfarsa No1, hojtade att jag skulle upp till sopstationen ännu en gång innan det var målgång. Luften gick ur mig helt och med redan duktigt mosiga ben var jag ett lätt byte för de bakomvarande cyklisterna. Ville sig inte bättre än att jag blev poänglös båda loppen då.

Fågelmyra 2013, 5

På väg mot seger – trodde jag…

Om jag inte missminner mig gick det åt pipan även när jag skulle cykla hem från Fågelmyra. Det drog ihop till skitväder med ösregn och åska och i backen vid Tylla kom nästa missöde: kedjehaveri. Fick väl sitta där – sur och genomblöt – och invänta hämtning.

Jaja, hoppas att det ska gå bättre ikväll, nu har jag i alla fall koll på hur långt vi ska köra=)!