I morse var jag iväg med min bil till verkstaden och frågan var ju vad jag skulle hitta på under tiden. Ja, varför inte plocka med jonnen och dra av ett pass? Så medan de borrade på bilen passade jag på att borra tempo.

IMG_4452

Måste säga att de senaste dagarna har varit helt fantastiska, gud vilket ljuvligt väder! Dagens runda gick av stapeln redan i ottan, strax efter 07-tiden rullade jag ur stan. I vanliga fall hade jag behövt vara påpälsad så tidigt, men det var redan 18-20 grader och gick alldeles utmärkt att hoja i kort-kort.

IMG_4455

Planen var att nöta tempo, alltså kitta racern med bågar för att vänja kroppen vid den aerodynamiska positionen. Märker onekligen att jag har utvecklats av att ha ett stående tempopass i veckan, nu börjar jag känna mig hemma ute på bågarna och kan få ut en allt bättre effekt under intervallerna. Bestämde mig för att ta det lite lugnare än tröskelintensitet – det var snarare sweet spot/subtröskel om man ska snacka träningsspråk. Mina tre intervaller lade jag på sträckan Nyckelby-Torsång-Ornäs (9 km) och förbi Dalsjö passade jag på att ta vilan.

IMG_4454

I två och en halv intervall gick det finfint, höll watt och fart stabilt samtidigt som jag kände att det fanns mer att ge. Om jag hade lagt upp en bild på Instagram hade #ingakonstigheter varit en given hashtagg. Sedan hände något, nämligen att mina vader stumnade ordentligt och jag tappade genast drivet. Efter 35 minuters intervalltid pallade helt enkelt inte de ovana vaderna längre. Ni som ägnar er åt tempo vet att musklerna aktiveras annorlunda i jämförelse med den vanliga racerpositionen. Att man är mer framåtlutad innebär att rumpa, baksidor och vader får jobba mer och för mig är det uppenbart att just vaderna är den svaga länken.

IMG_4456

Jaja, bara att fortsätta utsätta musklerna för tempoposition och sedan är det lyckligtvis så att tempoetappen på U6 bara är 14 km.