Hammarö 3-dagars är avverkat och nu får sig benen välbehövlig vila efter fyra etapper. Såg prologen och tempot enbart som genomkörare inför GP- och linjeloppet där jag hade högre ambitioner. Efter stabila insatser mot klockan kom min bästa insats på GP:et – en tredjeplats. På linjet räckte jag inte riktigt till, men knep åtminstone en klar topp tio. Är helt klart nöjd med helgen, både resultatmässigt och för att det har varit väldigt roliga dagar.

Prolog

En prolog kan sammanfattas med all in, blodsmak och tillhörande prologhosta efteråt. Jag hade, på sätt och vis, större respekt för prologen än tempot. På en så kort sträcka som 3 km var det full spätta från början som gällde, smärta från första till sista tramptag med andra ord. Ni som själva inte har genomfört en prolog kan istället tänka er känslan av en fyraminutersintervall.

IMG_3991

Foto: Valentin Baat

Jag gick, taggad och inspirerad, ut hårt på prologen. Spurta igång farten, peta i tyngre växlar och sedan borra vidare framme på tempobågarna. Redan innan första kurvan hade det bränt till ordentligt i påkarna. Sneglade ned på displayen, alldeles för hög watt och endast 600 meter körda. Fick slå av lite på takten och till min glädje fick jag hjälp av vinden i slakmotan upp mot rondellen. Kände mig för passiv genom de avslutande kurvorna och till min stora ilska släppte flaggvakten på tre bilar lagom tills jag skulle svänga höger ned mot upploppet. Fick bromsa, tappade rytmen och väl på upploppet var det bara att gasa maximalt för att försökta ta igen tid. Hörde att jag gick i mål på 4:e tid, vilket kändes helt okej som 17:e startande. Sedermera stod det klart att jag blev 22:a på prologen med tiden 4.12.

Tempo

Till tempot på 13 km visste jag precis vad jag skulle göra. Efter att ha nött ett par tempopass inför Hammarö hade jag vetskapen om att 320W skulle vara den perfekta effekten för att stå sig hela vägen. Bara att håll sig i skinnet första milen och – om möjligt – öka sista 2-3 km. Fick den rätta tempokänslan, att jag körde så fort jag kunde utan att gå på ”rött”, och vid 3 km-markeringen försökte jag höja farten. Genast kändes det att det inte var tröskelansträngning längre, benen började lida och flåset blev häftigare. Som en extra motivationshöjare ville jag snitta mer än 41,5 km/h, min toppnotering för tempo med racer (och bågar). Genom sista rondellen hade jag en snittfart på 41,6 blås, gött detta kommer bli ett nytt pers! Dock fick jag en klart otrevlig överraskning på upploppet; rak motvind. Jag gav precis allt jag hade kvar, men mäktade inte med att trycka mer än 35 km/h. Snittet sänktes och landade tyvärr på 41,4 km/h. Tiden 18.59 gjorde mig till 24:a på tempoetappen.

Även om det var lite retligt att inte få slå personligt rekord var jag nöjd med tempot, jag hade disponerat krafterna precis enligt plan. Snitteffekten landade på 319W (325 NP), alltså hade jag haft ett lämpligt riktvärde för watten. Detta var första gången som jag avverkade ett temporace med wattmätare – och kan bara konstatera att det är ett fantastiskt hjälpmedel. Tidigare har jag haft den dåliga ovanan att spränga mig och knappt ha styrfart mot slutet. Nu när jag hade koll på min tröskelwatt i tempoposition kunde jag egentligen inte misslyckas, förutsatt att jag höll mig på cykeln=).

GP

I sammandraget låg jag inför GP-loppet 24:a, 1,12 efter ledande Adam Axelsson. På förhand hade jag räknat med att ha 1,5-2 minuter upp så var tillfreds med mitt Hammarö 3-dagars hittills. Nu – när det äntligen var dags för klungetapper – var siktet inställt på att avancera i totalen. Det behövdes topp tre-platser (topptrion fick 40, 20 respektive 15 bonussekunder) och/eller spurtpriser för att hoppa uppåt i resultatlistan. Planen för GP:et var att sitta med högt, dels för att ha slagläge för spurtpriser och dels för att inte hamna in någon andragrupp.

Det där med att sitta med högt misslyckades ordentligt inledningsvis. I starten ville det inte sig bättre än att jag krånglade med att klicka i pedalen och innan jag satt fast riktigt var jag sist i fältet. Det tog flera varv att ta sig framåt och därmed var första spurtpriset bara att glömma. Senare under loppet försökte jag vara med på spurterna, men när jag såg att jag bara skulle bli 3-4:a (de två första fick bonussekunder) var det bara att slå av och spara sig till slutspurten. In på sista varvet satt jag som planerat med bland de tio första, en position som jag ville bibehålla in på upploppet också. Kruxet var bara det att alla andra ville fram inför spurten också. Inför sista kurvan fylldes det på med cyklister överallt och som så ofta förr blev seniorklungan väldigt nervös. Vid minsta lilla närkontakt började det skrikas och gestikuleras. Jag skulle i alla fall fram, redan på uppvärmningen kände jag att sprättarbenen fanns det, den där känslan när det inte stramade någonstans i musklerna när jag tryckte på stående. Vinterns velodromande – med alla närkamper med Preben och ”Myran” – gav mig trygghet i trängseln. Jag spanande in vad Henrik Lundberg tog sig för och försökte följa med honom in på upploppet för att få bästa möjliga hjul till spurten. Tog mig successivt framåt, dock fick jag tidigt ta en del egen vind för att få fritt spelrum. Till slut var jag bland de främsta och benen svarade väl i igångdraget. Kunde ej göra något åt Joakim från Aktivitus och Henke, men korsade mållinjen som förmodad trea och inkasserade därmed 15 bonussekunder för sammandraget.

IMG_3993

Linje

10 mil linjelopp avslutade detta etapplopp och efter gårdagens tredjeplats på GP:et var ambitionen att återigen bli topp tre. Om benen var lika bra och jag positionerade mig rätt skulle jag vara långt fram i klungspurten, det visste jag. Huvudplanen var att sitta med smart och invänta spurt, den taktiken skulle helt klart ge mig störst chanser att nå en framskjuten placering. Samtidigt hade jag en plan B i åtanke, att gå med i en utbrytning om tillfället och sällskapet var det rätta. Jag visste att jag alltjämt hade någon minut upp i totalen och att en vinnande utbrytning skulle ge betydelsefull tid för sammandraget. Genom att inta en position långt fram i klungan kunde jag ha koll på eventuella attacker och avgöra om det var värt att gå med.

Dagens största utbrytning, en sexmannagrupp som bland annat innehöll starke Jonas Tell, missades och kommande småutbrytningar var inte värda att lägga energi på. När Torbjörn Jansson (CK Uni) och en Skara/Tre Berg-åkare var loss under sista 1/3 av loppet blev det att Aktivitus fick ta ansvaret för jakten. Med ett stort manskap och gårdagens segrare på GP:et i laget föll det sig naturligt att de fick mosa lagtempo för att återsamla fältet. Jag satte mig precis bakom, lite som en självutnämnd ”grindvakt”. Visst hände det ett par gånger att de kollade vädjande på mig att hjälpa till med dragjobbet, men jag kollade bara ointresserat tillbaka och släppte en liten lucka för att släppa in deras senaste dragjobbare igen.

Från att ha haft en stabil känsla hela loppet och inte behövt anstränga mig i onödan, kände jag det som inte fick vara sant, en krampkänning. När jag ställde mig upp i ett motlut stramade det till i låren. Shit, detta kommer bli svårt. Kollade ned på flaskorna och såg att jag endast hade hällt i mig en flaska på strax över två timmars körning – klart jag får kramptendenser! Försökte hiva i mig vatten, sträcka ut och veva lätta växlar i en förhoppning om att återfå sprättigheten. Dessvärre glömde jag snart bort att benen hade börjat lida och med 5 km kvar gick jag dumt nog med i en attack från en Skara-åkare. Hade inte klippet för att komma in direkt på hjul utan fick slita ont innan jag var ifatt. Väl framåt rondellen som skulle ta oss in på upploppet ville alla fram – samtidigt. Kaos uppstod och jag satt bara och väntade på att det skulle kraschas. Helt riktigt var det ett par cyklister framför som krokade i varandra och jag hann precis parera för att inte själv gå omkull. Det var så nära vurpa att min ena vad strök ett av hjulen i kraschen. Tappade lite position i och med kraschen och satt inte bättre till än att jag fick spurta bara för att komma in på hjul på de bästa spurtarna. När spurten drog igång hade jag inte power nog för att kunna utmana om segern utan kom in någonstans kring plats 6-8.

Ber att få återkomma med hur jag kom till i sammandraget, på grund av något strul med dataprogrammet för all tidtagning har det dragit ut på tiden för arrangörerna att få fram fullständiga resultatlistor.