Arlanda Test Track är ett för roligt race för att avstå och när det inte fanns någon seniorklass fick det bli elit, första elittävlingen på ett år. Hade skoj, kammade hem ett spurtpris och kom i mål kring 10-15:e plats. Med andra ord kan jag vara mycket nöjd med kvällen=).

Min tävlingsplan för denna säsong består framförallt av att ställa upp i Seniorcupen och i övrigt hålla igen på starterna. Med ett gap på fem veckor mellan cuptävlingarna Skandis GP och Solleröloppet kunde jag i alla fall tänka mig att slänga in något race spontant. Det som tilltalade mest var Arlanda Test Track, ett lopp som jag var nia på förra året. Utan seniorklass – och inte tillräckligt gammal för veteran – var mitt enda alternativ elit. Ska man som senioråkare gästspela i elit är Arlanda ett lämpligt tillfälle. Dels är det kort, bara 28 km, och dels blir farten lite mänskligare när lag som Tre Berg, Argon 18 och Motala inte står på startlinjen.

Nytt för i år var att arrangören SMACK hade infört spurtpriser. Med 12 varv totalt och tre spurtpriser var min spontana tanke att det skulle gasas varv 3, 6 och 9, men så var inte fallet.  I samband med starten fick vi reda på att spurterna utannonserades först i samband med upploppet. Då skulle det tydligen stå en farbror i vägkanten och signalera med en tuta. Med totalt 1000 kr/spurt (500 kr till 1:an, 300 kr till 2:an och 200 kr till 3:an) kunde det helt klart vara värt att sprätta – om man satt rätt till. Dock var det inte det lättaste att positionera sig väl när det var rena rama lotteriet när spurtpriserna skulle infalla.

Med attacker för jämnan kändes det klokt att testa utbrytning och hoppas att något av spurtpriserna inföll medan man satt i en tätgrupp. Efter att Staffan Arvidsson plockade hem första spurten fick jag sedan min chans att komma loss. När Edvard Wendelin, Jesper Johansson och en göteborgare gick iväg bestämde jag mig för att ansluta. En lagom stor grupp och sådan åkstyrka att vi kanske skulle kunna hålla undan ett par varv. In mot de sista kurvorna innan upploppet sade mig intuitionen att det kunde vara dags för spurt. Lika snabbt som jag kom upp i spets slog jag åt sidan och fick fram Jesper i motvinden. Helt riktigt, på målrakan stod en SMACK-funktionär med tutan i högsta hugg och förkunnade spurtpris. Fick en fin resa på Edvards hjul och när jag väl drog igång hade jag så pass mycket kräm kvar att jag kunde bärga spurtpriset.

11261593_10153010692693282_921308159453820407_n

Efter spurten hade vi en liten lucka ned till klungan, men med mjölksyra upp över öronen fanns det inte på kartan att försöka fullfölja utbrytningen. Bara att slå av på takten, invänta fältet och bida sin tid i klungan ett par varv. Sedermera visade det sig att snacket om att ”en utbrytning inte kan hålla på Arlanda Test Track” straffade sig. En fyrmannagrupp, bland annat med förhandsfavoriten Pierre Moncorgé, gick iväg och passivitet uppstod i klungan. Med de två största lagen för dagen – CK Valhall och Upsala CK – representerade där framme föll det genast bort minst tio gubbar i jakten på utbrytarna. Det hände någon gång att Jesper Dahlström och Patrik Morén tryckte på, men det blev aldrig några bestående fartökningar. De fyra utbrytarna höll undan, starke Staffan Arvidsson kom loss solo för femteplatsen och vi i klungan fick göra upp om sjätteplatsen och nedåt. Bäste BCK:are för dagen blev Albin Larsson som efter ett snyggt upplopp blev topp tio. Själv kom jag ett par placeringar bakom efter att ha kört sämst sista varvet och haft en alldeles för dålig position in på målrakan.

1780859_714514115320688_1720751943456476038_n

Föga överraskande var det Pierre Moncorgé (Upsala CK) som korsade mållinjen först

IMG_4277

Även om målgången inte blev vad jag hade tänkt mig är jag riktigt glad över gårdagens tävlande. Mitt prio ett när jag står på startlinjen är att ha roligt – och det hade jag. Att sedan få 500 kr för en liten utbrytning med tillhörande spurt gjorde saken ännu trevligare=).