Tänka sig, tre cykelfria dagar gjorde att jag kände mig som en kalv på grönbete på dagens distans. Saken blev väl inte direkt sämre av sommarvärme och riktigt fräscha ben. Att skrapa ihop 18 mil var ett rent nöje, att cykla är så jäkla SKOJ=)!

  17e maj12

Insmörjning med tan innan avfärd. #fåfänga #brunastbenvinner

17e maj13

Dagens sällskap: Hampus, Jocke och Daniel

17e maj11

Hampus bombar på rejält, är han fikasugen månne;)?

Årets fräschade ben

I distans motsvarar detta pass ungefär ett normalpass när man är utomlands på träningsläger. Vädret var faktiskt i klass med Gran Canaria och Mallis också, men det är väl där likheterna slutar. På läger tränar man ned sig, då kan man ha avverkat 50-55 mil de senaste tre dagarna och när man sätter sig på sadeln är rumpan öm och benen skit redan från början. Backarna som man ska ta sig an heter ”Piggen” och Sa Calobra. Idag var det en helt annan femma. Efter en hellugn träningsvecka bestående av två vilodagar och snäll träning i övrigt, kände jag mig fräsch och energisk som en duracellkanin och var så där galet cykelpepp efter att ha förbjudit mig själv att hoja de senaste dagarna. Har nog inte haft så här fräscha påkar på hela året, en mycket go känsla att trampa på utan att det tar emot någonstans i muskulaturen. När jag börjar bli sliten blir alltid vaderna griniga så fort jag trycker på lite, nu gick det att pinna på fint utan problem.  Här i Uppsala heter backen Marielund, knappt en kulle i jämförelse med ”Piggen”.Det enda som saknades var den sista rappheten, om jag hade kört någon form av benväckning igår hade jag kanske haft årets bästa ben. Men varför köra benväckning inför distanspass; för att kunna kamma hem varje skyltspurt eller;)?

 17e maj9

17e maj8

17e maj10

Så här går det när Hampus får låna telefonen. #selfie #fjortis;)

Kopplingen mellan fika och motivation

För mig är distans synonymt med fika och det var vetskapen om min fikainställning som lockade med Hampus Rinne på denna tur, han förstod liksom att min närvaro var en garant för fikastopp=). Jag hävdar att det finns ett kausalt samband mellan fikachansen och motivationen på ett distanspass – om jag hojar i ett sällskap där sannolikheten till fika är hög kommer jag också var mer motiverad. Är det däremot såna där fikavägrare (hur man nu kan vara det!?) kommer jag inte alls vara lika pepp, det kan rent av vara så att jag väljer ett annat sällskap bara för att få kvalitetstid med sin kaffe och bulle (eller som idag cola och Twisterglass). Nedanstående graf beskriver detta högst vetenskapliga samband. Det ska väl nämnas att urvalet (n) är klart begränsat – det är jag som utgör det statiska materialet – men jag känner många cyklister som är likasinnade så skulle de inkluderas skulle nog sambandet se likadant ut=).

17e maj15

Graf som beskriver det linjära sambandet mellan fikachans (x-axeln) och motivation (y-axeln). Det streckade området representerar när min motivation är så låg att jag inte vill hoja distans, vilket sker när den uppskattade fikachansen understiger 50%. Vetenskap på hög nivå;)!

17e maj6

#gladcyklist #selfie #marielundsbacken

17e maj5

17e maj4

17e maj2

17e maj3

Återhämtning i form av Girot och en shake. Sorry Hampus, jag lovade att hoja minst 20 mil, men blev för sugen att se avslutningen på Girot så blev ”bara” 18 mil…

17e maj14

En helt normal måltid för mig, dvs. med både turkisk yoghurt och broccoli. I övrigt potatis, senapssill och ägg.