Genomförde idag en identisk benväckning som inför Tre Berg-helgen. Det fanns bara en skillnad, att det gick fortare när jag tryckte på nu. Med en skön känsla åker jag imorgon bitti ned till Västerås med förhoppningar om att kunna förvalta min tredjeplats i Seniorcupen.

När jag hojade iväg i eftermiddags såg jag ingen anledning att ändra ett vinnande koncept. Inför Tre Berg GP, där jag blev trea via utbrytning, laddade jag upp med en subtröskel runt Varpan och avslutningsvis hårdkörning uppför Hällavägen, en stigning på cirkus 5 minuter på Lugnetområdet. Just på den väckningen kändes det – rent ut sagt – rätt kasst…

…Idag, däremot, var kroppen med på noterna. Tog mig runt Varpan nästan minuten fortare än för två veckor sedan samtidigt som ansträngningen kändes kontrollerad. Rullade sedermera över Knoppen och upp till Lugnet för att panga på med en Vo2max. Varvade sittande och stående cykling med ambitionen att hålla mig i krokarna av 400W. Det landade på 402W i snitteffekt och pers med 21 sekunder i backen.

IMG_5242

Jodå, visst finns Hällavägen på Strava. Dagens insats gav en andraplats bakom bergsgeten ”Boddan”. Nu när jag är nere på 73 kg (vägde 77 kg i våras) kan jag köra hyfsat uppför, givet att dagsformen finns där.

Nu hoppas jag att känslan är lika positiv imorgon på Sista Chansen. Som banan ser ut och med många åkstarka herrseniorer till start vet jag att det kommer bli en hård historia. Jag vågar nästan lova att vinnaren inte koras i någon större klungspurt… Ska man ha något med topplaceringarna att göra så är det aktiv körning som gäller, tror jag. Jag ställer in mig på mjölksyra – och framförallt att ha roligt – så får vi se hur långt det räcker på detta GP-lopp samt under söndagens Anundsloppet.

IMG_5243

Här är det Di2-laddning snarare än kolhydratladdning som gäller inför race!