Nu känns det verkligen som att säsongen är här, trots att inget ”riktigt” lopp har körts än. SMACK-tempo i onsdags och linjeträningstävling idag. När man får pressa sig till max, battla med andra och känna tävlingsnerven, det är då cyklingen är som roligast. Det är dessa stunder som ger motivation till att träna minst 15 timmar i veckan=)!

Markim4Bra uppslutning till dagens begivenhet i Markim. Många UCK:are, ett gäng från Valhall, Södertäljeduo mm.

Aktiv dag

Det har blivit ett gäng timmar och mil i sadeln idag. Inte bara själva träningstävlingen, 2*32 km på Markimbanan, utan hojandet till och från start gav nio extra mil. Transportcyklandet skedde såklart i chilltempo, lagom bra att ladda upp med 4,5 mil stenhård körning liksom när man sedan ska träningstävla mot massa snabbisar…

IMAG0464Första starten. Foto: Karl-Axel Zander

Väl på plats, i väntan på första racet, hann man bli minst sagt kall i vädret som inte hade diggats av solskenscyklister. Det var träningstävlandet som lockade oss till Markim – inte att bli blöt och kall längs vägarna. Påkarna protesterade betänkligt innan värmen var återfunnen. Första 2-3 km var skittuffa, jag fick verkligen slita bara för att gå med klungan. Tydligen var det tempomonstret Alexander Gingsjö som gick fram och bombade och att då sitta med kalla och stela ben är inget jag kan rekommendera! Därefter tuffade det på bättre, överlag skaplig farthållning som kryddades med x antal utbrytningar. Det har sin charm att sitta i klungan på en träningstävling. Något lagtänk finns inte – det är alla mot alla -, det kan bli åka av när som helst och de allra flesta har målsättningen att köra sig själva redigt trötta. Jag försökte ta varje tillfälle i akt att få finfin högintensiv träning genom massa idiotiska manövrar såsom utbrytningar och onödiga förningar. Så skulle jag aldrig göra på t ex Östgötaloppet, men träningstävling är som sagt en annan femma. Första racet slutade med att en utbrytning på fyra starkingar höll hela vägen, vilket få hade räknat med. I och med att jag satt i klungan bakom tillsammans med åkstarka herrar som nämnde Gingsjö, Lundvall och klubbens egen Wiggins, Staffan, räknade jag kallt med att utbrytarna skulle plockas in. När det började dra ihop sig satte jag mig bara på hjul bakom ett par vassa åkare och litade på att det skulle bli klungspurt om förstaplatsen. Så blev det inte, tyvärr. Problemet var väl att hela klungan hade sådan tillit till att Gingsjö skulle ta oss ikapp med en omänsklig förning att ingen annan tog något direkt ansvar. Blev en halvhjärtad spurt i klungan och tror jag kom in som sexa i racet.

Markim8

Jag och Staffan försökte jaga ikapp utbrytarna. Vi tog väl in, det var bara det att Lundvall och Gingsjö hann plocka in oss innan vi var ifatt utbrytningen… Lite fail kanske, men bra träning att försöka leka utbrytarkung! Foto: Karl-Axel Zander

Känslan var att andra racet var ryckigare, men det kanske också berodde på att jag tog ännu fler chanser att bli trött. Utbrytningar och att täppa luckor tar ut sin rätt, minns särskilt hur jag fick slita ont för att hänga på Staffan, Gingsjö och Jonas Bohr när de gasade på. Alltså om tre såna tempohästar drar iväg kan det hålla hela vägen och då är det bara att försöka hänga med för att ha chansen på topplatser (och bli trött de luxe). Med någon mil kvar var jag rätt krokig och det var tur för mig att tempot inte forcerades då, i så fall hade jag blivit avställd big time. Det är kämpigt när påkarna är fyllda med mjölksyra, man faller igenom hela klungan och precis lyckas hanka sig kvar på sista hjul. Återigen slutade det med en fyramannautbrytning som höll – typ. Det var bara det att Gingsjö bestämde sig för att köra ikapp dem solo. Hade jag försökt hänga med där hade det gått i 100 meter – sedan skulle jag ligga och spy i diket. De watten vill jag inte veta… In på något i stil med sjätte eller sjundeplats.

Markim9 Häng efteråt. Foto: Jacob Klapwijk

Dagens fokus låg på träningseffekt snarare än resultat. Fyra eller tolva, whatever – på träningstävling. Man är där för att genrepa inför Östgötaloppet, få välbehövlig fartträning efter all vinterns distans och ha riktigt SKOJ. Tyckte allt det uppfylldes, framförallt var det förbaskat kul med linjerace för första gången på sex månader. Överlag rätt bra fart och skönt att körningen var städad. Så här på träningstävling – med blöt vägbana – finns det verkligen ingen anledning att ligga på sin limit genom kurvor och andra svårigheter, det är absolut inte värt de riskerna för att säg komma en placering högre!

MarkimDagens vinnare – enligt mig! Efter en träningstävling ska man vara helt utslagen, annars har man inte tagit i tillräckligt. Jag kommer hellre tia och blir avställd på slutet pga trötthet än att wheel sucka mig till en tredjeplats utan att förta mig.

Markim3

Man kan nästan tro att vi härjat i skogen med mtb så skitig man blev…

Beröm till

Det är framförallt två insatser jag vill uppmärksamma lite extra. Först och främst stort cred till vår starke UCK:are Karl-Axel Zander som anordnade detta. Mycket lyckat och kul att det blev något i stil med 30-35 åkare, varav ett antal duktiga elitåkare. Sedan lyfter jag på hatten för Jonas Bohr. Urstark körning på båda racen och med i båda de vinnande utbrytningarna (tom vinst på andra racet). Synd att vi inte kör för samma klubb – desto trevligare att vara i samma gäng på Vätternrundan. Sub7-målet känns lite mer nåbart när det finns sådana storfräsare med=)!

Markim5

Kaffe + mörk choklad = bra kombo

Markim7

Väl hemma fortsatte cykeltemat med att kika på Ronde Vlaanderen. Väldigt sevärd och rafflande tävling. Kul att det till slut blev vinst för favoriten Fabian Cancellara!

Markim6

Avokado – ett gott sätt att få i sig extra kalorier för att täcka energibehovet en aktiv dag