I morse blev det tidig uppstigning för att hinna med över 4h distans innan det var dags att inta slapparläge i TV-soffan för dagens skiathlon. Nöjd med distansen – det längsta passet sedan min träningscomeback – och framförallt riktigt nöjd med de tre senaste träningsdagarna, årets klart bästa träningsblock. Nu blir det vilodag och hoppas att benen är med i matchen även på måndag=).

Träningsblocket inleddes i torsdags och velodromkär som jag är begav jag mig in till Falun för DSA-passet. Efter uppvärmning och en tröskel blev det åka av med 5*5 min, 4 min strax ovanför tröskeln och avslutningsminuten all in. Det blev mjölksyrafest, men det var gött att kunna hålla uppe farten även när det började bränna i påkarna.

Gårdagen spenderades i gymmet med tunga vikter, 4or i de flesta basövningarna, dock ej i bålövningarna som jag alltid tränar uthålligt. Kände mig verkligen i zonen och när det var dags för bänkpress förvånade jag mig själv. Lade upp 85 kg och sade lite försiktigt till killen som skulle passa att det kanske blir en fyra. Kände mig stark och han härjade på mig tills jag hade avverkat 7 reps. Fortsatte med 90 kg och efter det sade lyftarkillarna i Borlänge AK åt mig att dra en etta på 95 kg och sedan testa hundringen. Lång vila mellan seten och när den rätta låten kom i musikspelaren kände jag mig redo för 100 kg, något som jag säkert inte har klarat av på 3-4 år. In med mycket luft, hjälp med avlyftet och sedan ned på bröstet. Pressrörelsen kändes tung, men jag hade hela tiden rörelse på stången och med mycket vilja och påhejning kunde jag få upp tresiffrigt. För inte längesedan kämpade jag med 50-60 kg, jag kan säga att jag hade tappat precis all styrka av uppehållet på fyra månader… Med smart träning och stor hjälp av fenomenet muskelminne har jag kunnat komma tillbaka till en skaplig nivå, både i gymmet och på hojen.

Avrundade blocket med distans, efter 3.40 förra helgen tänkte jag att det var lagom att öka på med drygt en halvtimme idag. Med ett Mallorcaläger som stundar om två veckor vill jag ha någon slags uthållighet och även testa hur kroppen svarar på ett par långpass. Dels handlar det om att palla 4-5h i sadeln och dels att återhämtningen efteråt fungerar, att jag får ned pulsen och inte blir utslagen. Till min stora glädje, efter de senaste dagarnas mildväder, kunde jag skippa dubbisarna och sätta på vanliga däck. Shit alltså, nu hände det ju något när jag ställde mig upp i backarna, med dubbdäck kunde jag slita stående och det gick lika långsamt ändå, kändes det som. En tjockisspurtare som jag behöver i alla fall däck som rullar lätt när motluten kommer;). Nu rullade det på snabbare, var klart roligare och jag slapp lyssna på ljudet av metallskrap timme efter timme. Tyckte passet kändes stabilt, låg som jag ville i ansträngning och fick ihop 11,5 mil. Hoppas innerligt att temperaturen kan hålla sig på plussidan även fortsättningsvis så att jag kan skippa dubbisarna även under sportlovet.

IMG_3569

Lättrullade 32 mm, det är något helt annat än blytunga dubbisar…

IMG_3572

Återhämtning

IMG_3573

IMG_3575

Kompenserar för utebliven fika under själva passet