Så när som på en liten detalj, att jag inte vann, är jag ruskigt nöjd med kvällens TCT. Fina ben, vara loss i utbrytning nästan 35 km och kammade hem klungspurten. Jag missade egentligen bara en attack under loppet – och det var dessvärre den vinnande attacken.

IMG_4729

Planen för träningstävlingen var solklar: gå på utbrytning redan i första backen (Tronsjö). Andra fick gärna attackera och gå sig trötta i själva motlutet, men när det väl planade ut var det dags att sätta in stöten. Helt riktigt blev det attackcykling i backen. Janne gasade på medan jag och Jimmy Bodin bidade vår tid bakom. Sedan pangade ”Boddan” på och jag följde planenligt med. Vi fick lucka nedåt och för att visa min vilja att göra en seriös utbrytning gick jag snart fram i spets. De första 8-10 minuterna var det riktig hårdkörning för att distansera klungan. Det var slitsamt att bara sitta på hjul och självfallet ännu tuffare att ta sina förningar. Dock kände jag att benen verkligen var med mig och åsynen av att klungan tappade alltmer på oss två gav massa energi att kämpa vidare.

IMG_4727

Utbrytarkollegan Jimmy Bodin

Från starten i Torsång tog vi oss till Vika för två varv runt Vikasjön. Jag hade mitt perfekta utbrytarsällskap i Jimmy, en stark och rutinerad cyklist. På platten visste jag mig kunna hålla jämna steg och bidra med slätdrag. Däremot var jag – som den tjockisspurtare jag är – lite orolig för de korta men stundtals branta backarna runt sjön. Skulle jag behöva gå på tokrött för att följa lätte Jimmy Bodin? Nejdå, första varvet var det inga direkta konstigheter. Både han och jag insåg att det var lagkörning som gällde ännu. Om vi började attackera varandra redan nu skulle vi bli ett lätt byte för den jagande klungan.

På andra varvet runt Vikasjön började ”Boddan” få segervittring, vilket märktes i det avseendet att han försökte grilla mig i backarna. Avståndet bakåt kändes så pass betryggande att det förmodligen skulle stå mellan oss två om segern. Han såg till att föra uppför och det var helt klart ett högre tempo nu än tidigare. Vi vet varandras styrkor respektive svagheter och han visste att bästa vapnet mot mig var hårdkörning uppför. Jag fick svara med ett av mina främsta vapen – envisheten – och gneta mig kvar på hjul i backarna. Min känsla var, med ett avslutande Milsbovarv, att den kritiska fasen var stigningarna kring Vika. Skulle jag överleva grillandet där skulle Jimmy få svårt att ställa av mig under sista milen.

Dock blev det aldrig någon slutduell mellan oss två. Mitt inne i partempobubblan – med snor, svett och en allmän trötthetskänsla – hördes swosh-swosh-ljud bakifrån. Jag hoppade nästan till av rädsla och förvåning, trodde först att det var någon bil som var på väg att köra om. Nejdå, det var Mats Hedlund med en annan cyklist i släptåg som anslöt. Någon kilometer senare kom även talangfulle Viktor Lundmark med ett helt koppel av åkare bakom sig. Happ, med 15 km var det slut på vår utbrytning. Fick några uppmuntrande ord från medcyklister och sedan försökte jag så gott det gick att återhämta mig efter den långa utflykten. Det blev inte någon längre stunds slötrampande, utan snart blev det attackåkning från flera håll. Även om jag hade legat på min limit i nästan hela loppet ville jag vara i attackerna, i synnerhet om de kom från Viktor. Efter att ha tävlat mot honom ett antal gånger på velodromen visste jag att det var en dödssynd att släppa iväg denna tempohäst. Det fick göra ont att markera min närvaro i attackerna. Hellre tugga styrlinda och mjölksyra än att sitta kvar i klungan och i slutändan få ta mycket ansvar för utbrytarjakten.

Med kilometern måste jag för en stund ha tappat fokus och för första gången på 50 km var jag inte alls med på noterna när Hedlund och Mathias Thunmarker attackerade. När luckan var ett faktum var det för sent att göra något – om jag inte ville köra in dem med hela klungan på hjul och tokstumna på cupen. Om inte någon annan ville gå fram fick det väl vara så. Jag övergick till att inrikta mig på klungspurten om tredjeplats istället. Med spurten som mitt främsta vapen blev det att de andra kollade på mig och inväntade mitt igångdrag. Janne och Viktor gjorde ett tappert försök att utmana, men hade klippet för att få viss lucka och då var saken klar.

IMG_4736

En jämn pulskurva så länge det var utbrytning…

Jag grämer mig inte särskilt mycket för att det inte blev vinst idag. Fick mig en duktig genomkörare (snittpuls på 84% av max och 325W i normaliserad effekt i 80 minuter) och kunde trots den långa utbrytningen ta spurten, det är jag mycket nöjd med.