OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Allt är som vanligt… Coachen först och fröken efter.

Uppe med tuppen var coachen och fröken i morse. Redan halv nio satt vi på cyklarna – inte alls normalt för fröken. Rullade iväg till Cabanes som var dagens planerade stigning. Drygt 8 km uppför i tre etapper och etapp två är grymt jobbig.

Svetten rann och fröken kände sig SEG! Men, kämpade på! Väl uppe kommer kommer en ”liten” nedförskörning till själva byn och då skriker coachen: ”Bromsa inte!” Fröken släpper i panik bromshandtagen….  Ingen ska påstå att fröken inte gör som coachen säger.

I byn fyller vi på vatten och sedan fortsätter rundan till Castellon – allt enligt plan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Farligt budskap på glaset

Det är efter fikat i Castellon som något mystiskt inträffar. Fröken hör hur hennes mun säger: ”Jag känner mig helt ok. Får jag en Fanta hos Bruno kan jag ta Desierto också.” Vad händer!

Desierto är en kategori två stigning som cyklisterna i Vueltan körde förra året. Något galet är det helt enkelt med denna dag. Kanske var det budskapet på glaset fröken fick sin Fanta i, när vi fikade i Castellon som triggade igång det hela – Vive Ahora (lev idag).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Coachen får en försmak av kvällen när barägaren bjuder på lite dryck…

Fröken kom upp – även för den oplanerade andra stigningen. Hon fick fika på Brunos och slog till med sin näst bästa tid i serpentinerna nedför. Fröken avslutade sedan rundan med att ta sig in på topp fem listan (på Strava) på Via Verde på hemvägen. Yes!

När vi sedan avslutade rundan (9 mil och 1000 höjdmeter) med varsin Cerveza con limon, fick vi en försmak av kvällens San Juan firande. Ikväll ska fröken njuta av livet …