Fröken rullar på…

Det här är rubriken fröken aldrig trodde att hon skulle skriva. Men, denna gråa sommarlovsonsdag inträffade det otroliga fröken cyklade 101 km SJÄLV. Nej, fröken drömmer inte det är sant.

Hur gick det då till? Ja, helt enkelt var det inte! Efter drygt tre mil hamnade fröken i utkanten av en regnskurUSCH. I vanliga fall hade fröken snabbt cyklat hemåt men inte idag. Nej, hon trampade bara lite extra fort – galet nog.

Vid fem mil tog fröken ett kort stopp och åt bananen hon konstigt nog stoppat i bakfickan. En och en halv mil senare stannade hon och fylldevatten vid en kyrka. Ja, vattnet var slut och fröken var inte hemma. I vanliga fall brukar slut på vatten innebära att fröken ÄR hemma eller har HÖGST någon kilometer kvar till hemmet. Solorundor brukar helt enkelt vara en vattenflaska långa för fröken.

Gick till och med på rött helt själv…

När garmin stod på 78 km fick fröken fika hos kollegan A som är husvakt. Fick dock inte behålla min smörgås – nej fick dela med mig hennes ”lillkille”. Hm….Kunde inte hans mamma delat sin smörgås med honom? Hon hade ju inte cyklat en massa mil. Eller var det så att fröken var mer lättflirtad?

Det är NU, efter det sista stoppet, som fröken inser att hon kan fixa tresiffrigt själv. Och då växte hornen ut och det fick bli några små omvägar hem!

Fröken är faktiskt – tro det eller ej – galet nöjd med sig själv idag. Tresiffrigt för första gången solo, dessutom ett rullsnitt på 26,5 km/h. Kan det vara coachens plågsamma träningsrunda i måndags som ger resultat? Hoppas inte det för i så fall kommer han att tvinga fröken till flera sådana pass.