Kollegan A har emigrerat,  till England, en vecka och lämnat mig ensam kvar här hemma i snö, kyla och elände! Inte speciellt kollegialt….

Med A i England öppnade det sig två möjligheter för fröken. Jag kunde:

  1. Passa på och hoppa över tisdagsjoggen och räkna med att A stoppar i sig massor av fet mat i England. Vilket gör att det är OK att jag vilar för hon både vilar och äter.
  2. Jogga själv och räkna med att A stoppar i sig fet mat.  Det kan leda till en ”liten” fördel till fröken. Något jag verkligen behöver eftersom A är klart bättre i spåret. Tröstar mig att hon är 10 år yngre och minst 10 kilo lättare…..

Efter noggrant övervägande valde jag alternativ två. Galet!? Ja, jag vet, men vad gör man inte för en eventuell framtida fördel?

Med tanke på snön hoppade jag över motionsspåret och valde trottoarjogg! Det blev FEM km (A hoppas du läser det här så du vet att jag håller igång här hemma när du äter i England).

Det var lika trist som vanligt och jag kände mig lika fel som vanligt. Bara att inse – jag är en cykelfröken och INTE någon form av joggare.