Oj och oj…. 120 km och 1150 höjdmeter. Låter definitivt inte som ett cyklingrunda  för medelålders pipiga fröknar. Men, i Spanien händer konstiga saker…..

Start kl 9 i morse – för att undvika värsta värmen. Coachen tog som vanligt täten. Först var det platt och behagligt sedan blev det slakmota och motvind. Fröken fattade inte riktigt hur brant slakmotan var, så där blev det lite pipigt. Men, efter en fika i Alcala de Chivert  blev jag på bättre humör.  Då händer något läskigt en  en främmande spanjor frågar om han får cykla med oss. En mycket vältränad sådan… på gränsen till proffs.

Första stigningen efter fikat gick super bra med fröken mått mätt. Spanjoren och coachen försvann i fjärran och kom sedan tillbaka och hämta upp fröken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vår tillfälliga spanska cykelkompis

Andra stigningen var inte att leka med. Rak, stark motvind och många höjdmeter. Åter igen försvann spanjoren och coachen. När det är knappt en km kvar av stigningen kommer spanjoren tillbaka. Lägger sin hand i frökens rygg och hjälper mig upp. Något som coachen är förbjuden att göra – men en snygg spanjor…. Ja, läget blir lite annorlunda då!

Sedan lämnar vår nya cykelkompis oss och vi fortsätter. Coachen hade utlovat 108 km i morse det blev 120…. Med coachenmått mätt var det en liten felmarginal.

Fröken lever fortfarande och har fått massor av pokaler på Strava, tror dessutom att  den okända spanjoren var lite imponerad av att en medelålders cykelfröken kom uppför stigningarna. En ganska lyckad dag med andra ord!