Börjar med att be om ursäkt för rubriken men den säger ALLT. Det var precis så det var idag.

Klara sig själv

Jagade ut coachen i blåsten och var förundrad över att han aldrig gick fram och tog täten utan låg på frökens rulle. Han drar ALLTID annars. Efter drygt en mil åker han upp bredvid fröken och säger: ”Jag svänger höger här och åker hem och stoppar i mig ett gäng alvedon, är inte frisk.”  Där försvann frökens hjälp i motvinden.

Sedan var det bara en kamp mot vinden, mot motivationen (som inte fanns) och mot kylan. Det gick långsamt, det var trist och allt var galet hemskt. Den här rundan är ingen reklam för cykling helt enkelt.

Enda gången på hela rundan när fröken höll mer än krypfart

Lägg till att fröken börjar få rejäl ”majångest”. Majångest är något som de allra flesta lärare känner till. Det är betyg, studenter, gymnasiearbeten, prov, kompletteringar…. allt detta påverkar inte fröken på ett bra sätt. Hade behövt en riktigt härlig cykelrunda för att orka med kommande vecka. Men…. det är inte alltid man får det man behöver.