Ingen rolig dag i Spanien. Nej, en plågsam dag! Coachen verkar ha fått total snurr uppe i knoppen. Kan det bero på att han såg ut som ”påskhare” på rundan?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vad var då fel på dagen? I princip allt… Rundan inleddes med fyra mil uppför (ja, ni läste rätt 4 mil) i isande kall motvind. Lägg till att det var en grym tio procentare inlagd i dess fyra mil och alla förstår att fröken hade det hemskt. Hon frös och plågades!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vägen tog slut!

Efter fyra mil körde coachen lite fel, men till slut var vi på rätt väg igen.

Ett eländigt motlut  ledde upp till dagens högsta topp (900 meter över havet). Kan meddela att där var det ännu kallare och fingrarna höll på att frysa bort när det gick nedför.

Rimligtvis borde det nämligen ha varit nedför resten av vägen tillbaka. Men, inget i Spanien är rimligt….. Spanien och coachen påminner faktiskt en del om varandra båda är galna.

Först gick det nedför och sedan kom en stigning igen. Och så höll det på. Till slut skrek fröken några väl valda ord till coachen och frågade hur ”jävla” många höjdmeter rundan innehåller. Han vägrade att svara. Tyckte tydligen risken var för stor att fröken skulle kliva av cykeln och vägra trampa en endaste meter till.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vad sjutton gör fröken här?

När rutten laddades ned hemmavid visade det sig att den galna coachen fått fröken att trampa nästan 1900 höjdmeter på drygt 10 mil. Det är februari, fröken är otränad, lägg till att hon är medelålders och avskyr att trampa uppför och alla förstår att coachen har total snurr. Och vad hände med att lov ska vara njutbara?