Själva ordet punktering är illavarslande… det luktar problem om ordet! Och problem blev det!

Fröken hade tagit ut CC – crossen . för att ta en runda i det gråa och fuktiga vädret. Årets första runda ute i Uppsala. Det gick riktigt hyfsat att trampa. Så hyfsat att fröken bestämde sig för en liten extra sväng. Trots att hon blev prickig och skitig.

Punka

Punkarunda….

Extrasvängen gjorde att fröken hamnade på en osopad cykelbana, passa er för osopade cykelbanor. Grus kan vara vasst och det här gruset var vasst…. Punktering på bakdäcket! Illa, illa! Och som om det inte var nog med punkan, visade det sig att fröken lyckats få med sig coachens verktygsset för nödsituationer och inte sitt eget. SUCK!

I coachens nödset fanns det inga verktyg för att ta av däcket (han gör det med tummarna), ingen slang men laglappar och så fanns det luft på burk. Försökte först med att bara pumpa däcket – för stort hål. Luften bara försvann! Varför kan det aldrig vara enkelt?

Plockade av bakhjulet – coachen skulle varit stolt för det gick enkelt – funderade länge och väl på hur jag skulle lyckas bända av däcket. Studerade däcket lite närmare och inser att det här inte kommer att funka. Sätter tillbaka hjulet och svär tyst!

Första tanken är att det är bara att börja gå hemåt, men det är inte kul att gå i cykelskor. Alla som någon gång provat vet att det är pest. Får sedan en lysande idé. Med lite tur är vännen T hemma, hon har cykelhållare till sin bil. Ringer och hon är hemma och hon kan tänka sig att rädda fröken! Utser henne till dagen hjälte.

Nu hänger en skitig cross i källaren med punka. Undrar just om coachen tar hand om den?