Blev ingen vilodag för fröken idag! Nej, fröken skulle testa coachens ”gamla” Cervelo för att se om den ska bli frökens ”nya” spanienracer.

Coachen kollar hur det går för fröken som försöker sträcka ut ryggen.

Normala människor kör en liten testrunda på kanske fyra till fem mil och några hundra höjdmeter. Det är kloka människor det! Och de umgås garanterat INTE med coachen. Fröken kom hem med 93 km och nästan 1 200 höjdmeter. Är det sunt?

 

Vi inledde dagen med stigningen upp till Cabanes – en spansk klassiker för oss. Redan där känner fröken att kroppen är sliten (efter gårdagens 114 km) och då kliver Herr Å (hur sjutton tog han sig till Spanien) upp på frökens axel och börjar viska:

  • Du är usel
  • Du kommer inte att ta dig upp
  • Känner du hur ont det gör
  • Inse du är ingen cyklist
  • Osv

Och här kommer fröken och går

Herr Å är helt enkelt ingen trevlig person. Men, när vi har en tredjedel av den 7 km långa stigningen kvar får fröken syn på en spansk farbror en bit framför och något konstigt inträffar…Hon tar in på farbrorn. Och innan backen är slut är hon om.

Coachen bestämmer att nästa mål för runda är Les Useres. Det är en by som ligger högst upp på en klippa och första gången coachen och fröken var dit, stod hon i backen upp och grät…jo det är sant. Och så påstår folk att det är KUL att cykla utomlands. Det här påminde givetvis herr Å fröken om! Och trots att coachen faktiskt putta fröken några meter slutade det med en promenad den sista biten upp. Bättre det än att börja gråta.

Vallmo i massor

God fika på torget och sedan hemåt igen en annan väg med en hel del stigningar. När vi hade stannat och justerat sadeln på Cervelon gick det lite bättre för fröken. Men, det var SEGT idag och Herr Å spädde på med en massa negativa tankar. Han är specialist på det!

Får kanske bli stranden resten av lovet… eller ska fröken upp i sadeln igen?