OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stoppt nr 2 – A är liiiiite trött

Titeln kan tyckas konstig när det handlar om en pipig och gnällig medelålders cykelfröken, en dag när det dessutom blåser halv storm i Uppsala. Men, ni har väl observerat citattecknen? Ja, det var definitivt inte jag som sa det…. Så här var det:

Kollegan A följde med på dagens runda efter jobbet. Hon och min ”extra” cykel CC är kompisar sedan gammalt, men nu var det ett tag sedan de umgicks. Jag var snäll och la mig först! Efter 17 km hojtade A att hon vill ta en tugga eller två på sin bar. Det blev ett stopp, för att äta i farten fanns inte på världskartan för henne.

Vi fortsätter att trampa och jag kommer på mig själv med att hojta saker som:

  • Hur kan du tappa i nedförsbackarna?
  • Där ska du ligga (pekar till höger eller vänster bakom mig)
  • Vad hände nu? (när jag tyckte att hon tappade utan orsak)

Inser ni vem jag lät som? COACHEN! Ve och fasa!

De blev två stopp till för A innan vi var hemma för att stretcha lår och rygg…

När vi är hemma säger A djupt anklagande ”Du är ju helt oberörd!” Själv har hon ont lite här och där och mår konstigt….Hm…. vad hände?

Vill avsluta med att berömma A! Det är inte illa att trampa 45 km med ett rullsnitt på 25,9 km/h första gången man trampar i år och dessutom i halv storm. Fast A! Du låg ju inte först en meter!