Vissa dagar fungerar inte kroppen. Det bara är så! Idag var en sådan dag för fröken och tydligen för kollegan A också.

Som vanligt försvann vi in på varsin handikapptoa efter sista lektionen och kom ut som två sportigare upplagor av våra ordinarie jag. Två varv i Rasbo var tanken.

Redan under eftermiddagen hade A signalerat att hon inte mådde hundra procent och kanske inte borde jogga. Hon tar trots det rygg på fröken uppför första backen i spåret. Men, sedan ropar hon: ”Mitt huvud skakar, jag går!” Vadå skakande huvud? Frökens hjärta håller på att hoppa ur halsen, benen känns som bly och luften är slut runt fröken men trots det fortsätter hon den plågsamma joggen. Sedan piper A om huvudet… Obegripligt!Galet jobbigt

Hela första varvet är en ren pina, inte ett steg känns ok och hela mitt inre skriker . Fortsätter trots det att jogga och andra varvet känns möjligen lite bättre.

Ifrågasätter dock mig själv…. Borde fröken ha gått som A? Ska man inte träna sådana här dagar? Ja, det är två relevanta frågor.