En förnedringens dag! Sällan har en person cyklat 69 km så långsamt och med så många stopp. Denna person är FRÖKEN!

Försöker få mig själv pigg igen

Coachen tyckte att frökens ”bergsklättrarben” (hade ingen aning om att fröken hade sådana) behövde värmas upp inför lördag. Fröken behövde även, enligt coachen, härdas i värmen (drygt 30 grader här idag).

Sagt och gjort! Vi gav oss iväg mot Benicassim, den jobbiga vägen över berget. Det är några kilometers stigning och här kändes det riktigt bra för fröken – den enda gången på hela turen.

Från Benicassim körde vi uppför Desierto (drygt 7 km åtskilliga procent), fröken slet i värmen men fick lov att kliva av och få ned pulsen tre gånger på vägen upp. Till saken hör att fröken i vanliga fall brukar ta sig upp utan stopp. Men, det skulle bli värre!

Vännerna på La bicicleta cafe

Efter vätskestopp i Castellon, på Bicicleta Café bar det av hemåt igen. Men, givetvis via Desierto fast den här gången från andra hållet. Det är nu det blir förnedring – fröken går, blir puttad av coachen och vid ett tillfälle lägger hon sig ned på asfalten och vilar lite!

Sekunden senare kliver jag av.

 

 

 

Svetten sprutar, pulsen är hög och går inte ned som den ska och fröken känner sig vinglig och ynklig! Livet är kort och gott pest!

Värmen och berget besegrade fröken! Fixade inte 1200 höjdmeter och 69 km i värmen – fan! Känns inte ok inför lördag! Coachen hävdar dock att bara fröken ”vattnas” (låter som fröken är en planta) och får mat kommer detta att gå bra. Fröken själv tvivlar!